Jag tycker om att göra människor glada, vare sig jag känner dem eller inte.
Med att göra människor glada, kan det även innebära att hjälpa dem med olika saker.
Som att t ex bära en kasse med mat i, åt en gammal dam som inte hade klarat det själv.
Eller att hjälpa en gammal man över gatan…
Idag hamnade jag lite i ett dilemma.
Det var i morses, några minuter före åtta på morgonen.
Jag stod utanför Kvantum och väntade på att de skulle öppna.
En äldre man, vi kan kalla honom gubbe, utan att jag tror att han tar illa vid sig.
I alla fall, denna gubbe kom på sin cykel med en drickaback på sin pakethållare.
När jag såg hur han kämpade med att bära ner backen från cykeln, funderade jag på att fråga om han ville ha hjälp.
Mina funderingar hann inte längre än så, när det gällde att få ner backen från sin cykel.
Men sedan kom nästa fundering…
Jag ser att den här mannen börjar röra sig bort mot kundvagnarna.
Det går sakta och jag ser att han verkar ha ont i ena benet.
Mina funderingar om jag skulle fråga om han ville ha hjälp kom upp igen.
Men samtidigt vet jag om att även om man har svårt för något, tycker man om att försöka själv.
För man blir så stolt och glad över sig själv, efteråt.
Plus att jag ville ju inte riskera att jag fick den här gubben att känna sig kränkt, pga min fråga.
Han kanske inte alls ser sig själv som gammal,eller som om han har ont och svårt att gå.
Om jag då frågar om han vill ha hjälp, det kan såra mer än göra honom glad.
Det var så mina funderingar var….efter att gubben hämtat en kundvagn, gick han bättre och lättare.
Han fick ju stöd av vagnen och jag tänkte då att han var nog stolt och glad, över att han fixade att själv hämta en kundvagn.
Så jag gick in och handlade när Kvantum öppnade.
När jag var inne i affären kom en annan fundering upp…
Han kanske rörde sig så långsamt, ihopp om att jag skulle fråga om han behövde hjälp.
Jaja, jag kommer nog inte få svar på den här funderingen.
Pappsingens blogg 